Rasstandard Dandie Dinmont Terrier

Ursprungsland / hemland:
Storbritannien

Användningsområde:
Ursprungligen jaktterrier, numera sällskapshund.

FCI-Klassifikation:
Grupp 3, sektion 2.

Bakgrund / ändamål:
Dandie dinmont terrier har som rastyp varit konstant sedan slutet av 1600-talet. Den har fått sitt namn efter Dandie Dinmont, en av personerna i Sir Walter Scott's roman Guy Mannering. Förebild för hundbeskrivningen i romanen var små strävhåriga jaktterrier, som sedan länge funnits i Cheviotbergen. Sedan boken kommit ut och blivit en dåtida bestseller blev också dandie dinmont terriern synnerligen populär och efterfrågad och allehanda liknande hundar såldes för att vara dandie dinmont. Detta intresse utarmade rasen, men efter en tid ebbade entusiasmen ut och populariteten sjönk. Några kvarvarande uppfödare kunde emellertid återföra rasen till den ursprungliga typen av utpräglad jaktterrier.
Dandie dinmont terrier intar med sitt speciella yttre en särställning i terriergruppen.

Helhetsintryck:
Huvudet är mycket typiskt för rasen. Det skall vara täckt med vacker, silkeslen päls. Ögonen skall vara stora, kloka och intelligenta. Den långa kroppen skall vara lågställd och vessellik med korta, kraftiga ben. Pälsen skall stå emot väder och vind.

Uppförande / karaktär:
Dandie dinmont terrier skall vara en sportig, arbetsduglig terrier. Den skall vara självständig, mycket intelligent, beslutsam, envis, känslig, tillgiven och värdig.

Huvud:
Huvudet skall vara kraftigt utvecklat, stort men i proportion till hundens storlek. Muskulaturen skall vara utomordentligt väl utvecklad, speciellt när det gäller käkarna.

Skallparti
Skallen skall vara bred och avsmalna mot ögonen. Avståndet från inre ögonvrån till skallens baksida skall vara ungefär lika med avståndet mellan öronen. Pannan skall vara väl välvd. Huvudet skall vara täckt av mycket mjukt, silkeslent hår och alltså inte enbart består av en tofs på hjässan.

Nostryffel
Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti
Nospartiet skall vara i proportion till skallen som 3:5. På nosryggen finns en trekantig bar fläck, ca 2,5 cm bred, som pekar bakåt från nostryffeln mot ögonen.

Käkar / Tänder
Komplett, perfekt och regelbundet saxbett med starka käkar och jämnt ansatta tänder. Alla avvikelser är högst oönskade. Tänderna skall vara starka, speciellt hörntänderna, som skall vara ovanligt stora för en så liten hund. Hörntänderna skall passa väl mot varandra för att ge största möjliga grepp och styrka. Munnens slemhinnor skall vara svarta eller mörkt färgade.

Kinder
Kinderna skall gradvis avta mot det djupa och kraftiga nospartiet.

Ögon
Ögonen skall vara mättat mörkt hasselnötsbruna. De skall vara brett och lågt ansatta, stora, klara, rundade och fylliga men inte utstående.

Öron
Öronen skall vara ansatta långt bak på skallen, sitta brett isär, vara lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna med endast en obetydlig resning vid basen. De skall vara breda vid basen och avsmalna nästan till en spets. Främre delen av örat skall hänga nästan lodrät ner från fästet till spetsen. Örats brosk och hud skall vara mycket tunn. Längden på örat skall vara från drygt 7 cm till 10 cm. Pälsen på öronen skall harmoniera med pälsfärgen. Hos pepparfärgade hundar skall de vara täckta med mjukt, rakt, mörkt, - i en del fall nästan svart hår. Hos senapsfärgade hundar skall öronhåret vara senapsfärgat i en mörkare nyans än kroppspälsen, men inte svart. Hos båda färgställningarna skall finnas tunna behäng av ljust hår, som börjar ungefär 5 cm ovanför öronspetsen och har nästan samma färg och struktur som huvudhåret. Behängen ger öronen ett tydligt spetsigt utseende. Den längre öronpälsen utvecklas ibland inte före två års åldern.

Hals:
Halsen skall vara mycket muskulös, välutvecklad och stark. Den skall vara tydligt kraftfull och väl ansatt i skulderpartiet.

Kropp:
Kroppen skall vara lång, stark och smidig.

Rygg
Ryggen skall vara muskulös och ganska låg vid skulderpartiet.

Överlinje
Överlinjens kurvor kommer av en sänkning över skulderpartiet, och en välvning över ländpartiet med en mycket svag, gradvis sluttning från ländens högsta punkt till svansroten.

Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara välutvecklad och väl nedsänkt mellan frambenen. Revbenen skall vara väl välvda och rundade.

Svans
Svansen skall vara ganska kort, ungefär 20-25 cm lång. Den skall vara ganska tjock vid roten och vara fortsatt grov till ca 10 cm längd och därefter avsmalna till en spets. Den får på inget sätt vara vriden eller ringlad utan skall bäras uppåtsvängd som en sabel med svansspetsen lodrät ovanför svansroten, när hunden är upphetsad. Svansen får varken vara för högt eller för lågt ansatt. När hunden inte är upplivad bärs svansen glatt något ovanför rygglinjen.

Extremiteter:

Framställ:
Frambenen skall vara korta med synnerligen väl utvecklade muskler och benstomme. De skall sitta väl isär med bröstkorgen väl nedsänkt mellan dem. Krokiga framben är högst oönskade.

Skulderblad
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda men inte tunga.

Underarm
Underarmarna skall följa bröstkorgens linje.

Framtassar
Framtassarna skall vara framåt- eller svagt utåtriktade i stående. Tassarna skall vara rundade med tjocka trampdynor. Klorna skall vara mörka men varierar beroende på kroppens pälsfärg. Platta eller öppna tassar är absolut inte önskvärt.

Bakställ:
Bakbenen skall vara något längre än frambenen. De skall vara tämligen brett ställda men inte särade på ett onaturligt sätt.

Lår
Låren skall vara välutvecklade.

Knäled
Knälederna skall vara vinklade.

Has
Hasorna skall vara låga, om sporrar förekommer avlägsnas de vanligen.

Baktassar
Baktassarna skall vara något mindre än framtassarna.

Rörelser:
Rörelserna skall vara kraftfulla med direkt påskjut från bakstället vilket ger flytande, fria och lätta rörelser med lång räckvidd i framstället. Stela, styltiga, skuttande eller vevande rörelser är absolut inte önskvärt.

Päls:
Pälsen är ett mycket viktigt kännetecken för rasen.

Pälsstruktur
Pälsen skall vara dubbel, bestående av mjuk, lintrådig underull och hårdare täckhår som inte är strävt men ger en frasig känsla vid beröring.

Pälsen skall inte dela sig efter ryggen utan ligga i smala "som penslade" stråk vilka bildas av att det hårdare täckhåret kommer upp genom den mjukare underullen. Frambenen skall ha ca 5 cm långa behäng. Ovansidan av svansen skall vara täckt av sträv päls. På undersidan är den inte lika sträv och bildar en vacker fana av mjukare hår.

Färg
Peppar eller senapsfärgad.

Pepparfärgad: Färgen varierar från mörkt blåsvart till ljust silvergrått, nyanserna däremellan är att föredra. Kroppsfärgen skall nå väl ned över skuldror och höfter och gradvis blandas med färgen på benen och tassarna, vilka kan variera beroende på pälsfärgen på kroppen, från djupt roströd tan till blekt fawn. Ymnigt, silvervitt hjässhår.

Senapsfärgad: Färgen varierar från rostrött till blekt fawn. Ymnigt, gräddvitt hjässhår. Ben och tassar skall ha en mörkare nyans än hjässhåret.

För båda färgvarianterna gäller att frambenens behäng är ljusare än pälsen på benens framsidor. Något vitt på bröstet och vita klor är tillåtet. Vita tassar är inte önskvärt. Håret på svansens undersida skall vara ljusare än ovansidans. Färgen på svansens ovansida skall vara mörkare än kroppspälsen.

Storlek / vikt:

Vikt
8-11 kg för hundar i god arbetskondition. Den lägre vikten föredras.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar:
Hos handhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.